Genus

Okej, din bästa vän/syster/kusin/arbetskamrat/whatever har fått barn, och det första du frågar är: ”Vad blev det!?” Ja, att det blev ett barn har du nog förstått, nu vill du veta om det blev en pojke eller flicka. Av någon anledning är könet så himla viktigt för oss. I födelseannonserna i tidningen basuneras det ut att det kommit små prinsessor, att flaggan ska hissas i topp för att det blev en med snopp (NÄR ska jag äntligen få läsa ”Tjofaderitta, det blev en med fitta!”?). Man kan ju tycka vad man vill om det här, man kan bli irriterad, man kan skita fullständigt i vilket. Eller så kan man gå all in och VÄGRA låta sina barn hamna i något genus-fack.

Det som förvånar mig mest av allt i hela artikeln är att det i Kanada tydligen finns expediter som vägrar sälja rosa leksaker till pojkar. Hahaha.

Snart final i bästa söndagsunderhållningen

Det rann allt en liten tår nedför kinden igår när det stod klart att Stenmark gick till final i Mästarnas Mästare. Ja, SÅ bra tycker jag att han är. Men precis som det togs upp i programmet igår är det ingen som tänker på vilken enorm press han känner. Ingen reflekterar över hur mycket arbete det egentligen ligger bakom hans framgångar. Men han är ju bara för härlig, Stenmark: ”Jag tränar inte alls så ofta nuförtiden, bara varannan dag”.

Maria är underbart stark. Och lång. Två fina egenskaper.

Limpar då? Jag hatade honom i början. Tyckte att han var stöddig, störig och alldeles för torr om läpparna. Men nu mot slutet har hans fina sidor kommit fram. Han förtjänar sin finalplats, även om läpparna fortfarande behöver en omgång vaselin.

Vårt bästa lördagsmys

Jag har några riktigt guldkorn i receptbanken, aka mitt huvud. Riktigt smarriga efterrätter som förgyller fredags- och lördagskvällarna utan att innehålla knappt några kalorier alls. Men om jag ska skänka er dessa värdefulla recept måste ni faktiskt ge något tillbaka. Jag kan inte hålla på att bara GE hela tiden, jag måste FÅ lite också.

Så nu får i anstränga er lite. Vad äter ni helst en helgkväll? Och kom inte dragande med några svenne-tacos nu, jag är ute efter SÖTT. Det ska vara hemmasnickrat, eller i fall ha krävt mer ansträngning än att skopa i lösgodis en påse.

Vår vän Kalle

Min första tanke när jag hörde nyheten om att Kungens vänner har försökt köpa en dementi om porrklubbsbesök var: ”Va, har han kompisar?” På riktigt. Alltså, det fattar ju jag också att även kungligheter har vänner, men att kungen, VÅR kung, skulle hänga med polare… Ja, det känns rätt underligt. Vad gör de, förutom att gå på porrklubb? Vad pratar de om?

Det är vad jag funderar på, så här en sen torsdagskväll.

Utomäktenskapliga barn

Jag läser om reaktionerna efter Arnold Schwarzeneggers skilsmässa och mår lite fysiskt illa. I tio år har han tigit för sin fru om barnet han fått tillsammans med familjens hushållerska. Nu, efter att han avgått som guvernör, passar han lämpligt på att berätta. Och han är ångerfull. Och skäms. Han har gjort något oförlåtligt. Bla bla bla. Och folk suckar lite tyst, lägger sina huvuden på sned och säger att ”Jo, men alla kan verkligen klanta till sig en gång eller så. Och det var ju riktig otur att det blev ett barn av snedsteget. Han förstår verkligen att han har gjort fel. Så himla synd att 25 års äktenskap går i kras bara för ett litet misstag.” Jag skulle vilja höra samma ord om det var frugan i familjen som hade legat med poolskötaren, blivit på smällen, tigit, och låtit Arnold uppfostra ungen som sin egen. Hon hade fått rysliga epitet, I tell you.

Det får mig också att tänka på det här med fastställande av faderskap. Om du får barn i Sverige, utan att vara gift, blir du och din eventuella sambo/pojkvän kallad till en socialsekreterare, där killen får skriva på ett papper där han intygar att han har haft samlag med dig under en angiven tid, och att han därmed erkänner faderskapet. Om du är gift händer ingenting. Din make blir automatisk pappa till dina barn. Är inte det en jäkligt gammalmodig syn?

Du som hamnade här efter att ha googlat ”hur vet jag om jag är för tjock för en flygplansstol” – Välkommen hit!

Vill du vara lycklig? Skaffa två döttrar

De lyckligaste familjerna har enligt en undersökning två döttrar. De minst lyckliga familjerna har fyra.

(Här förstörde jag nog lite för mig själv, Timo kommer att använda denna information som ytterligare ett skäl till att inte skaffa fler barn.)

Dåliga ursäkter

Så var det omval, och knappt 43 % av alla röstberättigade tog sig till vallokalerna. Naturligtvis till Sverigedemokraternas stora glädje, eftersom de mobiliserat sig och hållit sina tummar för ett lågt valdeltagande. Nu har de en ännu starkare plattform i regionen.

Jag förstår inte hur man kan kasta bort sin röst. Har vi inte lärt oss någonting av all nyhetsrapportering från Egypten, Libyen m.fl.? I en demokrati är de fanimej inte bara vår rättighet, utan också vår skyldighet att rösta vid val. Även om det är ett omval.

Jag hörde på Ekot i morse, eller om det var på P3 Nyheter, hur en tjej som hade valt att inte rösta försvarade det med att hon redan hade röstat en gång, och det fick räcka. En annan kille ville inte stödja ett omval, eftersom det kostar så mycket pengar. Dåliga ursäkter, säger jag.

Ta er till valurnorna, gott folk!

Västgötar (och eventuella örebroare, som läser här) – ni glömmer väl inte att rösta i omvalet idag? Ett lågt valdeltagande skulle kunna innebära att sverigedemokraterna (de asen) får en massa procent de inte förtjänar.

Rädda SAAB!

Alltihop ger mig ont i magen.

Kan det inte bara lösa sig? Och inget hattande hit och dit med smålån och investeringar. Jag vill ha trygghet. För det är så när man bor här – går det dåligt för SAAB, går det dåligt för allt annat i hela Trestadsregionen. Jag ser framför mig hur hela staden är öde, om SAAB läggs ner. Och ni såg hur det gick i The Full Monty när industrin försvann- deppigt, grått, och tjocka karlar som strippar. Kan folk inte bara börja köpa närproducerat även när det kommer till bilar?!

”Upplevelseindustrin i Trollhättan” har sannerligen fått en ny innebörd.